Är det någonting jag har lärt mig av egen erfarenhet så är det att utveckling tidvis är riktigt jobbig och till och med kan göra ont. Men, jag är av den fasta övertygelsen att det finns något att lära av allt som händer i livet och ofta är det så att ju jobbigare lärdom, desto större utveckling.
Istället för att gräva ner sig i något dåligt som hänt kan man vända på steken och fråga sig, vad kan jag lära mig av det här? Vad kan jag lära mig av att jag inte kom in på den utbildningen jag ville? Vad kan jag lära mig av att få kicken från jobbet? Vad kan jag lära mig av att bli lämnad av den jag älskar? Det finns möjlighet till utveckling i allt.
Exemplen kan bli hur många som helst och du har fullt av egna exempel i ditt liv.
Jag kan ta ett verkligt exempel ur mitt eget. För ett och ett halvt år sedan valde jag att ta tjänstledigt från mitt arbete på en tidskriftsredaktion för att satsa på mitt eget företag. Man kan säga att jag hoppade, utan skyddsnät. Jag har landat rätt hårt om jag ska vara uppriktig. Det blev en tuff väg att gå, men som jag ser det, en nödvändig väg.
Jag kunde ha valt att stanna på ett jobb där jag trivdes halvbra, med fast och bra lön och arbetskamrater. Men jag valde inte det. För jag kände mig fast. Jag är en fri själ som behöver högt i tak vad gäller utmaningar och möjligheter. Taket på min gamla arbetsplats var lite för lågt för min smak helt enkelt.
I början hade jag såklart massor med energi och inspiration. Jag hade ju tagit klivet och blivit HELT EGEN. Nu när jag saknade tryggheten var jag tvungen att kämpa ännu mer för att nå mina mål. Jag hade, som man säger, bränt mina broar.
Och jag har kämpat. Det har varit en tuff väg med mycket gråt. Blod, svett och tårar, jo, jag förstår det uttrycket nu. I nästan ett års tid hade jag energi och förvissningen om att jag skulle lyckas. Jag utbildade mig vidare, drömde, tänkte ut strategier, planerade, utvecklade hemsidor och projekt. Jag rustade mig till tänderna. Men…
Men, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Någonting inom mig satte stopp och jag vågade aldrig ta det där klivet att omsätta i praktiken allt det jag förberett och lärt mig i teorin. Kunderna uteblev. Pengarna uteblev. Energin sinade.
Att leva utan pengar är en stor stressfaktor. I ett års tid höll jag stressen borta. Men förra sommaren rämnade det. När jag var tvungen att avliva min häst och jag insåg att jag inte ens hade råd med det fick jag en käftsmäll av verkligheten. Shit, jag har inga pengar.
Jag fastnade i en cirkel av oro och massor av stress. Frågorna snurrade konstant runt i huvudet. Gör jag rätt? Hur ska jag gå vidare? Har jag någon mental spärr som gör att jag inte KAN bli framgångsrik som egen företagare? Får jag göra såhär när jag har två barn att ta hänsyn till? Ett tag trodde jag att jag höll på att bli galen. På riktigt galen alltså. Det vore just snyggt, en mental tränare och inspiratör till personlig utveckling på psyket…
Den där käftsmällen, oron och stressen kunde ha brutit ner mig. Men det gjorde den inte. Det gör den inte om man vill leva. Jag ställde frågan om vad jag kan lära av det här, om och om igen. Jag frågade mig vad jag behövde för att gå vidare.
Jag har fått massor av svar och jag har agerat utifrån de svaren. Jag har stärkt mig själv, undanröjt hinder och utvecklats. Jag har tagit itu med det där innersta som höll mig tillbaka. När man ligger på botten och kravlar, när pengarna är slut och energin tenderar att gå samma väg, så MÅSTE man agera, annars förgörs man. Jag är inte en sån som förgörs.
Tack vare den tuffa vägen är jag nu öppnare och mer medveten. Och för det är jag glad. Utan pengar fick jag lära mig att jag inte kan köpa bort det där som skaver i livet ibland. Det hjälper inte att åka till varuhuset och köpa en ny tröja, man måste ta itu med det verkliga problemet. Våga blicka inåt. Hade jag inte haft det tufft hade jag fortfarande gjort det, åkt och köpt den där tröjan.
När man bara har ett uns energi kvar som ligger och skvalpar på botten kan jag svära på att man blir väldigt noga med hur man förvaltar den. Alla energidränerande aktiviteter gick bort, relationer har förstärkts eller brutits. Inga läckor kvar. Jag har blivit tydligare med att visa vem jag är, vad jag står för. Jag har blivit duktigare på att våga stå för mig själv.
Hade jag stannat i tryggheten hade jag aldrig kommit till där jag är i dag. Och därför är jag oändligt tacksam för valet som blev tuffare än jag tänkt mig.
Så för att återgå till där jag började, det är jobbigt och det gör ont att utvecklas ibland och man behöver sticka ut foten en bit utanför sin trygghetszon för att komma vidare. Eller rättare sagt, man kan behöva ta sats, hoppa och se till att det ordnar sig i slutänden. Har man inget skyddsnät får man ordna en mjuk landning på ett annat sätt.
…
P.S. Vill du bli bättre på att leva ditt liv på ditt sätt? Då kanske du är intresserad av min föreläsning på temat. Jag kan garantera många skratt, mycket känslor och inspiration att komma vidare. Det blir en föreställning som du aldrig förut sett. Kontakta mig för mer info eller intresseanmälan. Det blir en perfekt start på sommaren både för företag och privatpersoner. Väl mött! /Daniela
