Visst är det bekvämt innanför den? Trygghetszonen. Jag vet, jag trivs där jag också. Ibland. Fast sen blir jag rastlös och måste vidare. Då försöker jag ta ett steg utanför gränsen. Det kan vara enkelt och det kan vara direkt skrämmande.

Jag tror att det är så att vi har olika tjocka gränser runt vår trygga vrå. På vissa ställen är det bara som tunn spindeltråd som håller oss tillbaka, på andra ställen en stor, tjock mur. Det är muren som är svårast att ta sig över men också den som leder till störst utveckling.

Jag har bestämt mig för att inte fånga mig själv innanför gränser som jag känner mig fast i. Det är inte roligt att leva så. Jag har gjort det FÖR länge. Nu ser jag ingen vits med det längre. Så jag tar sakta men säkert några trevande kliv utanför gränsen. Fast det känns inte som trevande kliv, det känns som att jag kastar mig handlöst från hög höjd.

Jag försöker att genom små steg göra sådant som jag inte trodde att jag vågade. Som att säga till när jag tycker att något är orätt, bryta invanda relationsmönster eller bara möta andras blickar även en dag som är dålig. Det här har blivit som ett löfte till mig själv och jag kan nu inte motstå att kliva över gränsen när tillfälle ges.

I måndags när jag var på föreläsningen med Mia Lundin i Stockholm hade man efter föreläsningen möjlighet att köpa Mias bok. Jag reste mig genast för att ställa mig i bokkön. I ögonvrån såg jag ett ansikte som verkade bekant men som jag visste att jag aldrig träffat förut. Jag tittade till igen. Jo, undrar om det inte är hon, hon som bloggar och som jag haft lite e-mailkontakt med. Är det hon? Det skulle kunna vara hon. Eller nån helt annan. Så gick tankarna i mitt huvud. Men om det är hon så måste jag ju hälsa. Men, tänk om det inte är hon. Ja, då får jag väl spela dum. Oj, nu är hon på väg härifrån. Ska jag hälsa? Eller ska jag låtsas som att jag inte sett och låta bli? Nej men jag har ju lovat mig själv att göra sånt jag inte vågar så nu måste jag ju hälsa.

Och med den sista tanken klev jag fram mot kvinnan och hejdade henne lite precis när hon var på väg ut från föreläsningssalen. Det var hon, kvinnan som jag trodde det var och som jag bara sett på bild men vars blogg jag läst och hon även min ibland. Det var hon och nu har jag givit mig tillkänna. Det kändes bra i magen även om hjärtat hoppade i bröstet på mig just då. För det där att ta kontakt är inte min grej. Att synas och tro att NÅGON är intresserad av att prata med MIG.

Men nu gjorde jag det, för att jag lovat mig själv att våga mig utanför mina egna gränser. För att jag lovat mig själv att leva utan onödiga begränsningar. Och det är SÅ befriande. Att ta det där klivet över gränsen och se att inget farligt hände. Att jag fortfarande lever och att jag nu kan fortsätta göra det men från och med nu lite friare.

Vad skulle det medföra för dig att kliva utanför din trygga zon?

Vill man framåt och mot sitt mål kan man inte sitta och vänta in den rätta känslan à la inspiration. Nej, då gäller det att ta ett steg i taget oavsett om du är på bra eller dåligt humör. Keep on walking!

Hur gör man då? Hur framkallar man den där känslan om den inte finns där?

Det viktigaste att komma ihåg är att om du HAR haft känslan förut är du förmögen att känna den igen. Du kanske inte är glad nu, men du har varit glad någon gång i ditt liv. Eller hur?! Alltså kan du känna känslan av att vara glad. Den finns där inom dig och det du behöver göra är att ta fram den på beställning.

Dels kan man koppla en trigger till en känsla och på så vis plocka fram den när man vill. En trigger är något specifik man gör för att framkalla känslan. Ni vet Stefan Holm, höjdhopparen, han hade en ganska låg trigger som mer liknade en ritual för att hamna i den optimala känslan inför varje hopp. Dra i linnet, handen över ansiktet, händerna genom håret, osv. Man kan knyta en hand, knäppa med fingrarna, dra sig i örat, blunda hårt eller säga ”häpp” som trigger. Du väljer.

Men det här med att öva in en trigger tar lite tid. Man måste gå igenom olika steg för att göra det och det är inte alltid man är så planerad att man har gjort det INNAN man vill framkalla känslan och därför är det bra att ha en plan B.

Säg att du vill träna på kvällen men under dagen har det hänt så himla mycket dåligt att all din lust att träna försvunnit och du nu bara känner dig dränerad på energi och vill lägga dig på soffan och titta på tv istället. Vad göra? Jo just det, plocka fram den rätta känslan.

För, om du blev dränerad på energi av en hård jobbdag behöver du förmodligen göra dig av med en del stress och fylla på energikontot genom att träna. Det kan kännas tungt att vända tankarna och det är här du ska börja resonera med dig själv. Du vet att du mår bäst av att träna så varför låta bli? Varför låta dagens tidigare händelser förstöra även morgondagen?

Vänd det negativa till något positivt istället. Du är trött efter en lång och motig dag och du hade från början tänkt att träna men känner inte längre för det. Hur vänder du det till att vilja träna?

Klargör för dig själv:
1. Du vet att du får mer energi av att träna.
2. Du kan använda träningen för att få utlopp för negativa känslor och må bättre efteråt.
3. Träningen blir ett perfekt avstamp för en bättre positiv känsla.
4. Du blir starkare varje gång du uppfyller ett av dina mål.

Återigen handlar det om val. Vill du stanna i en negativ och destruktiv känsla eller vill gå vidare med huvudet högt och veta att du gjort ditt bästa och att inget kan hindra dig. Inte ens en dålig dag på jobbet.

You rule your life!