Kategori: Träning

Nya träningsskor

God morgon!

Uppe med tuppen i dag. Lillgrodan tyckte det var lika bra att hålla på rutinerna. Det här med röd och ledig dag är inget som bekommer henne. Men det gör inget. Det jobbigaste är att hon vaknar och är jättearg och då menar jag att hon vaknar och vrålar och sparkar med benen. Effektiv väckarklocka men inte så harmonisk. Jag vet inte riktigt vad problemet är. Hon är väl i nån ålder. Jag och sambon brukar titta på varann och säga, det går väl över?!

Härom dagen hämtade jag ut mina nya fivefingers och nu är de testade två gånger. Första dagen sprang jag 2 km på asfalt. Det gick riktigt bra och knät skötte sig ganska bra faktiskt. I går var min intention också att springa 2 km men vaderna pallade inte. Aj aj, i vaderna. Man springer ju på ett helt annat sätt i ett par fivefingers än i vanliga skor och vaderna får jobba mycket mer.

Så jag var tvungen att gå en bit och stanna för att stretcha. Men det var bra övning för mig, att trappa ner när jag inte orkade. Allt har en mening. Framför allt känner jag stegisättningen på ett helt annat sätt och kan konstatera att jag springer lite snett med foten. Det är då det gör ont i knäet. Så det hoppas jag kunna jobba bort nu. Sen gick jag in och körde överkropp i min nya TRX. Den ser ut lite som en hängsnara där den dinglar från taket.

I dag blir det nog vilodag var gäller träningen, eller om jag ska ta en promenad kanske.

Tänk vad lätt det blir när jag trillar över kanten till rätt sida. För en månad sen kände jag mig totalt omotiverad att träna. Ville men orkade inte. Sen har jag gått och bearbetat det där. La undan pressen på mig själv och intalade mig att det kommer. Motivationen och orken. Och det gjorde det. Fullt påslag direkt. Nu är jag igång!

Jag tränar inte mot något specifikt mål annat än att må bra och bli bra i knät. Därför har jag inte tagit några mått. Jag vet inte vad jag väger och inte vad jag har för omfång. Förra året vid den här tiden var det jätteviktigt för mig, så att jag skulle kunna se resultat. Men eftersom jag går mer på känslan av att må bra så blir de fysiska måtten inte lika viktiga.

Däremot kan det vara bra att ha något referenssystem när man hamnar på en platå, när träningen inte känns lika givande (och det kommer jag göra, jag behöver inte lura i mig själv något annat). Men jag vet ändå inte, måttbandet får nog ligga kvar där det ligger och så mäter jag med kläder istället.

Har ni några bra träningstips? Hur kommer ni igenom platåer på bästa sätt?

Min nya träningskompis har anlänt

Nu sitter jag svettig och dan efter att ha tränat med min nya kompis, TRX. Men som i alla förhållanden gissar jag att vårt kommer gå upp och ner. En jobbig typ det där. Direkt påfrestande i vissa lägen. Det dryga med att jobba mot sin egen vikt är att det är just sin egen vikt. Har man lösa vikter kan man rikta ilskan mot dem, men det blir inte bra att bli arg på sig själv när man tränar. Får helt enkelt öva på att inte bli arg.

I dag har jag mest provat olika övningar men körde fyra cirklar med tre olika benövningar som jag gillade. Har jag träningsvärk i morgon gjorde jag rätt. Jag tror att jag kommer ha det.

Nu sitter jag och mumsar på en liten portion kesella och mango och laddar för en ny dag. Då blir det massage för hela slanten. Tur att jag inte tränade så mycket armar ikväll.

Jag hoppas att ni har haft en bra dag ni också!

God natt!


En alldeles speciell vy enbart för er. En sprillans TRX fotad från golvet och upp.
Och ni, känn inget måste att kommentera hur snygg jag är, jag vet att jag är en läckerbit!

Ny träningsinspiration

Ända sedan jag i januari fick lite problem med ett rusande hjärta har jag legat lågt med träningen. Ja, jag har legat lågt med det mesta faktiskt och levt efter principen näsan över vattenytan. Men nu, nu känner jag att det har vänt lite smått och i dag fick jag ny energi.

Först var jag i Täby och kom hem därifrån med en förhoppning om att jobbet kan bli mitt. Sen fick jag prata med finaste Marin och reda ut både det ena och det andra i mitt huvud. Tänk så bra det är att ha nån som kan lyssna på ens monologer och så liksom hör man själv hur lösningen måste bli. Och när man inte hör det så kommer denna någon med goda råd från en annan synvinkel. Att öppna mig om mina funderingar är förmodligen något jag borde göra lite oftare.

Beslutsam att faktiskt vända hela den här kullerbyttan på rätt ända igen tog jag några viktiga beslut i dag. 1) Om jobbet blir mitt så tar jag det, trots att det kommer bli en hektisk höst för alla inblandade. 2) Tankarna i mitt huvud ska enbart vara positiva och jobba FÖR mig och mitt liv. Jag ska flera gånger om dagen upprepa hur himla bra och omtyckt jag är. Lätt att glömma… 3) Från och med nu ska jag hålla fokus på en (ok, kanske några) saker och se till att göra det bra.

Sen gjorde jag ännu en viktig grej. Jag beställde en TRX. För er som sitter frågande är det ett träningsredskap i form av band där man arbetar mot sin egen vikt. Man kan göra hur många övningar som helst både för styrka, kondition och smidighet, den tar liten plats och kopplas i och ur sitt lilla fäste på ett kick (det sista hoppas jag på, har ju inte testat än). Och efter det tog jag och beställde ett par FiveFingers. Ni vet, skor med tår på. Nu ska här bli ordning på löpsteget och knäknastret. Det skulle ju vara kul att springa halvmaran med mamma i höst men då måste jag verkligen bli helt bra i knät innan.

Jaha, och allt där där ska få mig att börja träna, undrar säkert nån? Det är ju lätt att skylla på en massa saker man INTE har för att undvika att träna. Och jag har faktiskt funderat på saken själv, om jag kommer ta tag i det här nu bara för att jag har nya grejer och jag har kommit fram till att ja, det kommer jag. För jag har varit där förut och jag VILL dit igen. Jag vet vad som krävs och jag är villig att ge det. Min självbild är som bäst när jag får vara där, i form och med ork.

Nyhetens behag är PRECIS vad jag behöver nu för att komma igång igen efter andnöd, hjärtklappning och energibrist. Och för att bevisa för mig själv att det inte enbart är de ny grejerna som ska trigga mig (motivationen måste ju fortfarande komma från mig själv) så drog jag av ett benpass i kväll. Så himla skönt och så himla nöjd efteråt. Inte alls som för tre veckor sedan då jag gjorde ett försök och orkade en tredjedel innan jag flämtande avslutade. Det känns att energin är med mig igen.

Nu ska jag gå och sova för att i morgon jobba, träna överkropp och framför allt få akupunktur av Märith på Bisticket här i Uppsala. Lyxigt nog ska hon komma till min hälsostuga och behandla. Jag har önskat mig lite energipåfyllning, jag får se vad hon kan åstadkomma med nålarna. Rapport kommer i morgon.

Hoppas att ni haft en bra dag med sprudlande vårenergi! God natt!

Fritt fram för tankarna

Jag tror inte att jag kommer kunna gå i morgon. På riktigt. Jag kommer inte kunna gå. Avklarade just ett styrkepass för ben/rumpa. Aj vad det brände. Nu sitter jag och pustar ut och försöker komma på allt det positiva med att träna och ladda in den känslan så att jag är ännu mer taggad i morgon.

Passet är superenkelt och ser ut som följer:

10 utfall framåt per ben
10 utfall bakåt per ben
10 djupa knäböj
10 höftlyft

4 cirklar med 10 sek vila mellan varje övning. Passet avslutas med 5 x 1 minut planka. Här tänkte jag fuska och bara göra 3 minuter men sen kom jag på vad jag skrivit om mitt träningsupplägg och då var det bara att köra de två sista också. Det absolut bästa med passet är att det är lätt att göra (ja förutom att det är tungt då), det görs utan redskap, det görs hemma och det går fort. Allt inklusive stretch är avklarat på under 30 minuter. Det är tur det, för annars skulle jag aldrig orka köra på i det tempot.

Tidigare i dag kunde jag dock fortfarande gå och när jag promenerade in till förskolan för att hämta tjejerna tror jag att folk undrade vilken galenpanna det var som studsade fram på cykelvägen och slog med låtsastrumpinnar i luften framför sig. Ha ha, jag gick och lyssnade på musik och blev så himla peppad. Då kan jag inte gå normalt.

Det bästa med att vara i ett bra tillstånd är att det blir kreativt, det liksom hänger ihop. I ett öppet och positivt tillstånd där tankarna tillåts röra sig fritt gör de också det vilket resulterar i nya idéer och lösningar vilket i sin tur förstärker den positiva känslan. Win-win!

Jag kom på den roligaste idén till föreläsningen/föreställningen (eller ska jag börja kalla det show snart kanske). Ha ha, det är nästan så att det börjar urarta idémässigt. Fast det är bara roligt. Men i alla fall, idén jag kom på i dag involverar ett hopprep. Så himla klockrent. Och ja, jag tänker fortsätta vara kryptisk tills allt är klart och ni kommer och kollar på föreställningen.

I morgon är det sånglektion igen. Det ska bli kul och förhoppningsvis inte lika prestationsångestladdat som sist. Ja ja, det ska ju finnas något att jobba med.

Har ni haft en bra dag?

God natt!

Träningsplan

Äntligen fick jag ändan ur och skrev ner min träningsplan för mars. Jag har hållit igång med promenader men nu ska styrkan in i bilden igen. Det är så himla skönt att träna styrka. Bra för hälsan dessutom. Den tunga explosiva styrkan gör att en viss sorts muskelfibrer, de snabba, inte förtvinar vilket de börjar göra redan vid 30 (läs mer här). Hallå, jag är där nu!

Så mer styrka får det bli. Så att jag inte ramlar och bryter lårbenshalsen när jag blir gammal. Förresten så kan man säga att det aldrig är försent att börja träna. Så detta klipp i dag. Här kan vi snacka superwoman. Det finns en svensk version också. Lika imponerande det! Kolla!

Så här ser planen ut:
Måndag: spinning
Tisdag: styrka ben/rumpa
Onsdag: styrka överkropp med fokus på bröstrygg och axlar
Torsdag: powerwalk
Fredag: stryka ben/rumpa
Lördag: styrka överkropp
Söndag: vila/stretch/yoga

Alla styrkepass avslutas med 5 x 1 min plankan.
Vissa pass kan bytas ut mot 10 x 1 min kettlebell swings.

Detta var för mars. Till i april ska jag be min PT att sätta ihop ett mördarpass för hela kroppen åt mig. Sen ska hon få stå och skrika sig hes för att pressa ur det där lilla sista ur mig. Det är du med på va Marin?

Är det någon annan som vill haka på?

Att lära nytt

Jag tänkte dra en liten uppdatering om min skidåkning. Det går framåt! Och vet ni vad det knasigaste är? Att jag börjar låta som min mamma. Hon säger alltid, ja men det är ju SÅ roligt! Och så lyser hon som en sol och vi andra som sitter helt utmattade och förbannade på valla som inte fäster, skidor med för kort spann eller bara dåligt underlag, sneglar ilsket på henne och ni vet, bara önskar att hon kunde vara tyst. För såååå roligt är det liksom inte!

Nej, det är inte alltid roligt när man inte kan (ganska ofta tycker jag att det inte är roligt då). Men det här med skidåkning, jo se det blir roligare och roligare det och i går satte jag nästan handen för munnen i en förskräckt rörelse när jag insåg att jag uttalat precis min mammas ord. Det här är ju ROLIGT!

För från mina första stapplande stavtag och slirande bromsningar i backarna har utvecklingen gått framåt. Nu kan jag lyfta ut högra skidan för att bromsa utan att krampaktigt hålla fokus på att den vänstra skidan ska hålla sig kvar i spåret och jag bli kvar upprätt. För nu har nya kopplingar skapats och hjärnan har lärt sig mer om hur det känns att åka skidor.

För att underlätta inlärning brukar jag tänka så här: allt handlar om nya kopplingar som ska skapas i hjärnan. Hjärnan är ett otroligt organ som vid varje tanke vi tänker omstruktureras. Nervbanor som inte används tillbakabildas och nya kan skapas genom att vi börja tänka på nya sätt. Och därför gäller: övning ger färdighet!

Vad gäller min skidåkning så ska hjärnan bland annat lära sig att hålla min kropp i balans och koordinera rörelser av armar, ben och överkropp. Det har den gjort nu. Nu ska dessa nya nervbanor förfinas och bli mer pålitliga, så att jag kan bli ännu duktigare på det här.

Och jag tycker att det är så himla inspirerande. Tänk att vi i princip kan lära oss vad som helst och skapa dessa nya nervbanor i hjärnan genom rätt träning, både fysisk och mental. Det är coolt på riktigt!

Plankan hinner man alltid

Med jordens träningsvärk i benen och armar som tränade igår hade jag tänkt att jag skulle ta en powerwalk idag. Men så kom jag på att kära sambon inte var hemma och jag kan ju inte gärna lämna ungarna själva. Så jag kastade runt i min veckoplanering och tänkte ta stretchdagen idag.

Men så kom det lite julstök emellan och stretchen glömdes liksom bort. Vad göra? Ett löfte är ett löfte! Ner på golvet och köra plankan i 3 x 1 minut. 4 minuter har väl de flesta till övers och det är vad det kan ta. Jag kör 1 minut planka – 30 sek vila – 1 minut planka – 30 sek vila – 1 minut planka – färdig!

Och efteråt känns det så bra att ha gjort även det lilla.
Ett steg framåt! Så oftast är det inte tiden att ta de där små stegen som saknas utan orken och lusten. Och det kan man ändra på.

Dags att krypa till kojs. Imorgon blir det spinning eller styrka rumpa och ben igen efter jobbet. God natt!

Träningsvärk

Gudars vilken träningsvärk jag hade i benen när jag vaknade i morse. Men det är ju det här jag har längtat efter. Nu är jag på g!

Tidseffektiv träning

Nu är träningen avklarad. Det blev som sagt swings (100 st för att vara exakt) som uppvärmning och sen övre rygg och armar. Nu sitter jag med lite kesella och ett stort glas relaxte. Jag vet inte om teet i sig är avslappnande (fast det är förvisso kamomill i) men den eventuella placeboeffekten är inte att förakta. Dessutom sitter jag ner en stund och kopplar av med det. Ett te som heter relax kan man ju inte annat än inta i lugn och ro.


Gott relaxte från Pukka

Behöver man vara speciell?

Ibland ser jag mig i spegeln och tänker ”sån är inte jag” och då oftast när det är någon form av förändring jag vill göra. Jag kan titta på min putande mage, föreställa mig en bild av en vältränad tjej med rutor på magen och armmuskler och så dyker tanken upp. Men sån är inte jag.

Vad förödande det är! Vad då, sån är inte jag. Vad är det för jäkla skitsnack på ren svenska? Nej, uppenbarligen är jag inte sån NU, men sen, när jag lagt manken till och GJORT förändringen, DÅ är jag sån.

Det är det som är så viktigt att komma ihåg. Man behöver inte vara personlig tränare för att vara superfit. Man behöver inte ha värsta utbildningen för att vara superduktig på sitt jobb. Det man behöver är en tro på sig själv och att man kan. Saknar du den så gå genast och leta upp den! Pronto!

Nu ska jag köra några swings med kettlebellen och sen armstyrka. Jag älskar när musklerna börjar synas på armarna. Jag var där i somras, jag ska dit igen.

Here we go!


Det här är godingen som jag använder mig en del av i min träning.

Daniela Andersson - Gamla Uppsala Bredåker, Uppsala - Tel: 0702-265378 - daniela@optimaliv.se © Daniela Andersson 2012