Jag sa till mina barn i går kväll att i morgon sover vi till klockan åtta. Men Lillgrodans klocka råkar gå två timmar före övrigas så hon slog upp sina vackra bruna ögon redan vid sexsnåret. I ungefär en halvtimme försökte jag lura i henne att det fortfarande var natt men när ljuset började sippra in genom persiennen insåg jag det lönlösa i att försöka mer.

Så innan sju var vi uppe och nu har jag plockat och städat här hemma så det ser riktigt skapligt ut. Det blir ett lugn hemma när sakerna har hittat till sina platser och det är lite ordning och reda. Harmoni. Energierna kan väl fara lite friare då (nån som har bra koll på feng shui?)

Nu återstår att hitta på vad vi ska ta oss till efter att Elsa kommer hem från sin dans. Det här är nämligen en lördag som är helt obokad. Så. Himla. Skönt. Ha ha, ja det är ju inte klokt så skönt det kan kännas när inga ”måsten” ligger och skaver. Jag börjar bli riktigt bra på att lägga ”måstena” åt sidan, om jag får säga det själv.

Ni vet varför jag säger ”måsten” va? Jag tror inte att det finns några måsten utan att allt är valbart. Jag MÅSTE inte jobba men jag väljer att göra det för att det ger mig pengar och möjlighet att må bra. Jag MÅSTE inte städa men jag väljer att göra det för att jag tycker att det blir fint och jag mår bra av det. Jag MÅSTE inte… ja, ni fattar.

Just ja, jag gjorde en supergod smoothie till frukost. Hallon, äpple, spenat, ingefära, sojamjölk och vaniljproteinpulver. Mums!

Vad gör ni en lördag som denna?

• Bäst just nu: Städat och fint hemma.
• Förändringsbehov just nu: Städa ”bortglömda rummet” (det där som alla sakerna åker in i ”tillsvidare”).
• Mål för dagen: Vara glad.

Var ska jag börja? Vilken dag det har varit. Det har hänt massor känns det som fast ändå egentligen inte något extraordinärt. Mållistan som jag gjorde i går tycker jag att jag har uppfyllt med råge för jag fick in en hel del annat också.

Nu har jag bokat en tid för den första sång/röstlektionen jag ska ta och den blir på torsdag nästa vecka. Ett steg framåt och ett måste för det jag tänker göra i framtiden. Jag har också kontaktat och bokat möte med en retoriker. Osäkert när vi får i hop våra kalendrar men inom en hyfsat snar framtid. Hennes hjälp behövs också för det jag ska göra. Ja, och sen har ni ju nästan konceptet klart för er. Eller hur?! Fast sssschyyy, det är fortfarande en hemlis.

Sen pratade jag med min mamma som meddelade att min moster har varit väldigt, väldigt sjuk, typ nära döden sjuk, fast hon mår bättre nu. Och det får ju tankarna att snurra. En människa som jag har väldigt sporadisk kontakt med men som ändå alltid finns där. Någon som alltid funnits i mitt liv. Vad konstigt det kändes att tänka att hon kanske bara skulle försvinna. Ja, nog är det viktigt att vårda sina relationer alltid. I morgon ska jag ta och ringa henne.

Sen ringde min pappa och undrade ”varför är inte du kontaktperson eller kontaktfamilj?” Rätt upp och ner, bara så där, kom frågan. Ja, jo, vad ska jag svara på det. Sanningen. Lathet att jag inte ringt kommunen och kollat upp hur jag ska gå tillväga än. Jag har haft deras hemsida med telefonnummer framme flera gånger men aldrig ringt, aldrig tyckt det varit läge.

Men efter att ha pratat med pappa så gjorde jag slag i saken. Jag ringde en jättetrevlig kvinna på kommunen och fick veta hur det funkar med kontaktpersoner och -familjer. Hon kommer skicka intressepapper och så får vi se vilket av det det blir. Det finns så många människor som behöver en hjälpande hand. Tänk att jag, enbart genom att vara den jag är och leva det liv jag gör, kan ge den handen. Klart jag vill ställa upp.

Så summa summarum har jag pratat med ovanligt många människor i telefonen i dag. Tankarna och idéerna har snurrat runt som vanligt och jag önskar att jag hade bättre förutsättningar att kunna hjälpa fler. Men det kommer. Det kommer.

Nu sitter jag i sängen med två små prinsessor slumrandes bredvid mig. När de slocknat helt ska jag sällskapa med sambon i tv-soffan och kolla på På spåret. Jo’rå, vuxenpoäng till mig!

Du då, har du haft en bra dag?